Det gick bra på Sahlgrenska igår. Jag hade gått ned 0,9 kg sedan sist (för ca 5 veckor sedan) och har nu ett bmi på 23,7. Helt okej :)

 

Vi pratade en del om att jag är rädd för att gå upp i vikt, men dietisten säger att så länge jag håller mina kostråd så kommer jag inte artt göra det. Jag håller dem. Och jag litar på vad dietisten säger. Vi bestämde att jag måste börja introducera lite onyttigt i min kost för "det tillhör livet", det ÄR läskigt att gå utanför ramarna, med jag har bestämt att jag ska göra det nu till helgen. Det är viktigt att jag INTE börja mixtra och äta mindre vid någon måltid den dagen jag ska äta en efterrätt eller liknanade. Känns konstigt att jag inte ska göra det, men jag ska göra som dietisten säger! Fast det är med blandade känslor...

 

Hos psykologen gick det bättre denna gång, grät bara lite emellanåt. Det var skönt att sätta ord på vad jag känner och det jag är rädd för. Det är också skönt att höra henne bekräfta det jag har sagt, eller när hon får mig att se den händelse jag beskriver på ett annat sätt. Ett exempel var hur jag beskrev att det är jobbigt att tänka på att jag antagligen inte kommer att få ett biologiskt barn, då äggdonation antagligen är min snda chans att få ett barn. Då sa hon att det blir biologiskt men inte genetiskt. Det blir biologiskt för att jag bär barnet och barnet och jag delar mitt blod, min kropp skapar moderkakan etc.

 

Det kändes fint att tänka så, det blir mitt biologiska barn <3