Var ordentligt nervös när jag och maken steg in hos läkaren i eftermiddags. Vi pratade lite innan jag ville vara få det gjort och få svar!

Så var det dags! Hon tittade på mig och sa att jag ser rätt slank ut (oj då?!) så vi kan nog se genom vanligt ultraljud på magen. Hon fortsatte och sa vaginalt är så obehagligt. Jag skrattade lite och sa att det är lugnt, jag är van. Men sen när hon kört en kort stund sa hon "typiskt att du ska ha en livmoder som gömmer sig bak" och det vet jag ju, att jag har en bakåtlutande livmoder. Så det blev vul iaf.

Ganska snart visade hon med fingret och sa här ser vi en hinnsäck. Jag frågade om betyder om det är en? Jag menade om det är en bebis men hon förstod det nog som om jag frågade om det var EN bebis. För hon svarade nej och fortsatte. Sedan frågade hon "hur gick det till vid ägginsättningen?" Hur menar du? frågade jag Hur många satte de in frågade hon då? Två svarade jag, ett 10-celligt och ett 8-celligt.

Här började jag bli rädd. För jag fattade inte vad jag såg på skärmen. Det var tyst en stund och sedan sa hon: Ja här ser vi ett som tickar och här ser vi ett annat som tickar. Så det är TVÅ frågade jag och började gråta. Ja svarade hon! Maken och jag kysstes och fattade ingenting!!

 

Efteråt sa hon att det är fortfarande mycket som kan hända. Vi räknas som en högriskgraviditet, både på grund av att det är tvillingar, men även pga. av ÄD och de komplikationer som är högre genom det. Så nu kommer jag att tillhöra spec.MVC, det tycker jag känns bra, tror de har bättre koll på en då och bättre kunskap och resurser att ta till! Bilden fick jag behålla, vet knappt vad jag tittar på när jag ser den men jag älskar den!!

 

Ang. illamåendet så sa hon någon kommentar i början (innan vul:et) när jag berättade om det att ja men det kan ju vara ett bra tecken. Så jag trodde nog inte att jag skulle få något utskrivet. Efteråt pratade vi om det igen jag berättade att jag mår illa från den stund jag vaknar tills jag somnar. Hon sa att det förklaras antagligen en hel del då tvillingar ofta ger kraftigare symptom. Hon frågade om jag testat prostafen jag svarade att det hade jag men att det inte hjälpte. Nej det brukar inte göra det svarade hon och sedan skrev hon ut Lergigan Comp. Skönt!

 

Det var med ytterst lätta steg jag och maken gick ut och jag är såå lycklig!!!