Vi och dom...
Känner att jag måste förtydliga mig lite ang. mitt inlägg igår..
När jag skriver till/pratar med er som har förståelse för ofrivillig barnlöshet och "allt runtomkring" så tar jag emot era frågor och kommentarer på ett helt annat sätt än vad jag gör mot dem som inte har vår erfarenhet. Jag är mer på min vakt, avståndstagande, "misstänksam" (saknar ett bra ord för vad jag känner) när de tilltalar mig. Kanske beror detta på alla känslokalla kommentarer som jag har fått från människor under åren som gått, ord och frågor som verkligen sårat långt in i hjärtat?
Så nu när jag får banala och naiva frågor utav samma personer när jag väl är gravid så känner jag en irritation över att de inte förstår att bara för att jag är gravid nu så är allt inte lätt och klart och lungt. Jag har det fortfarande jobbigt, jag brottas med mina hjärnspöken samtidigt som jag har många farhågor att ta hänsyn till och vara uppmärksam på i och med att detta är en högriskgraviditet. Som exempel: det är 14 % högre risk att drabbas av havandeskapsförgiftning om man genomgått ivf, om man blivit gravid genom äggdonation är risken mer än dubbelt så stor 34 %. Att jag dessutom väntar tvillingar gör att den procentrisken ökar ytterligare. Detta är allvarligt och självklart något som kollas upp noggrannt, men det oroar mig. Att då få frågor från "de lyckligt ovetandes om vad ofrivillig barnlöshet innebär" typ Vilken färg ska ni ha på tapeterna i barnkammaren? retar mig. Jag vill att de ska fråga seriösa frågor, att de också ska oroa sig (lite inte mycket) för mina bebisar i magen. Så tänker jag om DEM.
Med ER är jag ett VI, vi kan hoppa över de seriösa frågorna för vi vet hur det är, vi behöver inte förklara. Om NI ställer de banala frågorna tar jag inte illa vid mig, då känns det mer som om vi koncentrerar oss på det positiva, för det negativa har vi ju grottat in oss i länge nog. Jag vet inte om jag någonsin kan förklara detta för er så att ni ska förstå hur jag tänker? Det jag menar är att ni förstår ju redan, vi är VI - vi sitter i samma båt (om än i olika modeller).
Allt är en process, och det går olika lätt olika dagar. Vissa dagar har jag svårt att vara glad, fastän jag vet att jag borde, för jag oroar mig för så mycket. Andra dagar glimtar hoppet, kärleken och lyckan till och jag kan "krama" min mage, prata till min barn och tala om hur mycket jag älskar dem och känna hopp och ren och skär lycka.
Och jag är glad att få dela både lycka och sorg med er - ni som är mitt VI :)
Kram & kärlek
Kram & kärlek
Jag har haft samma funderingar och efter mycket irritation så funkar detta för mig att hantera situationen på:
Att vara barnlös är att vara i en kris som bara fortsätter, lite som ett långdraget inbördeskrig. Den som aldrig upplevt krig vet inte vad det innebär att alltid vara på sin vakt, att aldrig kunna slappna av, att alltid vara rädd. Vem vågar dricka kaffe på en uteservering när det faller bomber? En uteservering som i normalfall är trevlig, är i krig en dödsfälla. När kriget är slut stannar man ändå mentalt kvar i kriget, för personen tar det inte slut. Man dricker inte längre kaffe på uteserveringen.
Barnlöshet kan också komma tillbaka, rädslan sitter kvar, antagligen livet ut.
En del av irritationen över "Vilken färg?" är förtvivlat avund, jag vill också vara ovetande över det svåra, jag vill också våndas över bara kön, namn, tapeter. Jag vill tillbaka till tiden när jag inte visste.
Jag vill tillhöra dem som inte vet!
Deras frågor är oskuldsfulla och vänliga, de gläds över min lycka och vill mig väl.
Lycka och vänlighet finns det så ont om i världen.
Jag försöker lägga bort kriget en stund och leva nu, för om jag inte vågar njuta ens en liten, liten minut, så är allt lidande förgäves. Det svåra är att sluta lida och börja njuta, det kräver övning och repetition. Man måste unna sig att ha roligt över triviala saker, som en kopp kaffe eller en tapetbård. Men välj ett ämne att prata om som intresserar dig
Så, har du funderat över tapeter? :-D
Med två knoddisar blir det mycket prylar som skvalpar runt, så praktisk förvaring skulle jag annars gissa är ett samtalsämne som kan vara bra att öva med. Själv kan jag tipsa om 70 liters Hammarplastlådor med hjul, sväljer mycket leksaker och är kul att putta omkring.
/Dustpuppy