Idag har jag träffat läkaren. Känns dumt för jag vill inte klaga, jag vill bara vara lycklig och glad, men illamåendet bryter ner mig. Vi pratade en stund, hon tyckte egentligen inte att det var så konstigt, vid tvillinggraviditet är det tämligen vanligt mer svårt illamående. Vi bestämde att jag blir sjukskriven i två veckor på heltid och därefter en vecka på halvtid för att trappa upp lugnt. Om jag under dessa veckor skulle må bättre kan jag självklart avbryta sjukskrivningen och börja jobba om jag vill. Efter dessa tre veckor ska förhoppningsvis illamåendet börja avta. Och det är vad jag hoppas på!

 

Så nu känner jag mig lättad, men jag har väldigt dåligt samvete :s Känner mig dum som ska vara borta från jobbet för något som är ett vanligt och helt normalt gravidsymptom (om än extra starkt), vill verkligen inte klaga, vill egentligen bara bita ihop och "ta" det. Men... Och det är ju det alla säger till mig, när de frågar hur jag mår säger jag att jag mår bra, men jag mår hemskt illa. Då möts jag alltid av svaret ja men det är ju bra! Och jag blir glad i alla fall! Då känns det ändå mer som att det är jag som är klen. Men OM dessa personer kände sig konstant bakis och kräkig så undrar jag hur länge DE skulle vara glada ändå? Jag är ÖVERLYCKLIG över graviditeten, men djupt olycklig av symptomen :(

 

Så nu blir det till att ta det lugnt och låta kroppen vila! Fast jag kommer gå till jobbet imorgon i alla fall, för "jag ska bara..." - måste avsluta vissa saker och delegera andra innan jag går på sjukskrivning.