Förlossningsberättelse - del 6:Epidural

11kommentarer

Epidural

Fredag kl. 14: Nästa sak som jag minns är att narkosläkaren kommer för att sätta epiduralen, jag irriterade mig på hans kommentar, han sa: ”Jag har förstått att du vill ha epidural för att du har lite ont?” detta uppfattade jag mitt i min dimma och svarade: ”Nej jag vill ha epidural för att jag har MYCKET ont!”. Vet inte riktigt vad han svarade på det, men när de så fick resultatet av akutproverna så gav han i alla fall okej till att sätta den. Han förklarade att det skulle bli första gången han satte den på en tvillingmamma.

Men det gick inte riktigt som det skulle när han satte epiduralen…

Läkaren fick inte in nålen, i efterhand har vi kommit fram till att det antagligen berodde på en gammal ryggskada. Efter tredje försöket sa han att han skulle göra ett sista försök och om inte det gick skulle han kalla på en annan läkare. Jag gjorde så gott jag kunde, försökte kura ihop mig så mycket det bara gick och satt blickstilla. På fjärde försöket fick han in nålen... Men för mig, som fortfarande var helt groggy (pga. Lustgasen?) upplevde jag det fortfarande som i en film där allt upprepades fyra gånger. Så MIN upplevelse är inte att han försökte fyra gånger utan fyra gånger fyra gånger = sexton gånger. Det höll på i oändlighet, jag tänkte att jag ger upp jag klarar/orkar inte mer! :( Jag hörde och förstod när de frågade mig om det kändes bra efter att nålen var satt, men då vågade jag inte tro på att det var över, att det var sista gången jag återupplevde samma moment om och om igen? Jag tittade misstroende på dem men när det till slut inte upprepades mer svarade jag ”Ja”. Efter det slapp jag gå igenom allt om och om igen, först då fick jag kontakt med alla igen. Jag och mannen lämnades ensamma och vi brast båda i gråt när vi äntligen kunde prata med varandra. Såå mycket ångest – för oss båda :( (Usch, när jag skriver detta börjar jag gråta igen. Det var så hemskt!)

Jag tror inte att jag kan förklara det här med hur jag upplevde att det var som i en film? Att allt återupprepades? Förstår ni? Har någon annan varit med om det?

Så nu när epiduralen väl var satt skulle man kunna tro att allt var frid och fröjd va? Nej, för under min förlossning gick det inte riktigt som det skulle, för epiduralen tog inte som den skulle… Jag hade innan fått reda på att det skulle ta ca 20-30 min innan epiduralen började verka. Så jag såg fram emot det! Men, epiduralen tog bara på halva kroppen – så ena halvan kändes värkarna precis lika mycket medan de var borta på andra. Det här händer med jämna mellanrum har jag förstått, så det är inte helt ovanligt, men beklagligt. Man skulle kunna tro att hälften av smärtan försvann, så att det bara gjorde hälften så ont va? Nej så funkar det inte, det gör precis lika ont, bara på ett annat sätt – på ett mer irriterande sätt! Om bedövningen inte tar bort på båda sidorna är det ingen mening alls! Det var faktiskt jobbigare på ett annat sätt. Enda ljusningen var att det tog bort den allra högsta toppen på smärtan. Från ryggen gick en liten slang till en större ”ampull” som fästes på min skjorta vid bröstet. Jag frågade om den kunde fyllas på? Det kunde den men det skulle inte behövas för den skulle räcka i åtta timmar!

Åtta timmar skulle dessvärre visa sig inte vara tillräckligt…

blogg om tvillinggraviditet, epidural, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, komplikationer vid förlossning, lustgas, narkosläkare, smärtlindring, tvillingfödsel, tvillinggraviditet,

11 kommentarer

Sandra

01 Oct 2014 20:23

Hej. Har följt din blogg ett litet tag, hittade hit när jag började leta tvillingbloggar när vi fått reda på att det var två i min mage. :)

Vilken förlossning du verkar ha varit med om. Hoppas du får hjälp att bearbeta den i efterhand så att du kan lämna det bakom dig! Min första förlossning var väldigt traumatisk och jag gick i samtal efter den med en barnmorska vilket gav mkt. Och det som jag upplevde som jobbigast under förlossningen (40 h lång, klipp som misslyckades, sugklocka som släppte, förlorade 2 L blod osv osv) var precis det du beskriver! Jag har aldrig kopplat det till lustgasen men det blir så självklart när du skriver om det. Jag missbrukade lustgas när läkaren sydde mig när allt var över. Och det var efter det som jag sen kände mig helt förvirrad och just som du säger, som att jag inte hade ngt korttidsminne utan allt bara upprepade sig gång på gång och jag fick inte tag om verkligheten. Fruktansvärt obehagligt. Men skönt att höra om ngn annan som upplevt liknande. Barnmorskorna var väldigt oförstående och jag fick aldrig ngt erkännande eller ngn förklaring till varför jag mådde som jag gjorde.

Himla tur att våra förlossningar slutat i ngt riktigt fint. <3

Svar: Men åh jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Och jag fick heller aldrig någon bekräftelse till hur jag beskrev min upplevelse? Varför fick vi inte det?? Usch det var verkligen ångest på hög nivå! Och jag förstår (utav det lilla d skrev) att det var väldigt jobbigt för dig också- Tråkigt att det blev en sådan jobbig upplevelse MEN tack och lov för att det slutar så lyckligt - och ger oss sån underbar kärlek idag!! <3 Många kramar
Fertilitetsresa

Sara

01 Oct 2014 21:13

vid överdosering av lustgas blir det precis sådär som du upplevde det. I min ungdom var det populärt att andas lustgas på fester och när man tog för mycket så upplevde man världen som på upprepning, det som skedde på egentligen 20 sekunder kändes som 20 minuter. När det då upprepas jobbiga saker så känns det ju såklart som längre. Tycker dock det är väldigt konstigt att sköterskorna inte märkte det, de borde ju ha minst en kvinna om dagen som får för mycket lustgas!

Jag hade ryggbedövning vid min förra bukoperation, jag fick sätta om den en massa gånger men de lyckades aldrig få den att ta på båda sidorna, det var ett helvete! Slutade med att hela sidan blev tillfälligt förlamat och edan fick dras akut. Men återigen låter det konstigt att du hade lustgas när de satte edan, det är ju jätteviktigt att man verkligen känner om den sitter bra. Minsta lilla "pirr" så sitter den ju fel..

Det låter som en förskräcklig hemsk upplevelse du/ni hade. Jag är så glad över att jag vet att det blir ett lyckligt slut ❤️

Svar: TACK Sara!! Åh vad skänt att läsa din förklaring! Du beskriver det PRECIS så som jag kände det :( Men ingen har sagt något? Ingen bekräftade min upplevelse när ag berättade i efterhand hur det var?? Jag andades inte lustgas i masken när de satte EDA:n men jag var fullt hög på den när de satte så jag var absolut inte med i gamet om man säger så. Jaa du, det är tur att slutet blev gott, för det var sannerligen en brutal förlossning :( Stort tack för din kommentar!! <3 Kramar
Fertilitetsresa

Popcorn79

01 Oct 2014 21:42

Hej! usch, vilken hemsk förlossning det verkar ha varit för dig! =( Känner igen vissa delar, även om det inte var lika illa för mig. Jag blev igångsatt pga diabetes, det tog nästan tre dygn från första åtgärden (gel) tills Rasmus var ute. Min epidural tog inte heller som den skulle, jag blev bedövad i höger lår men fick behålla alla fina värkar. Jag upplevde också att saker upprepades med lustgasen, vi hade förberett en CD med en massa låtar men jag kunde inte lyssna på det för en låt gick på repeat i huvudet hela tiden! Sen var jag lite allmänt borta och började prata om Andreas Carlsson, hade precis sett en fredagsfinal av idol när det satte igång ;-) När Rasmus väl kom ut fastnade han på vägen och fick syrebrist. Han fick ligga på intensiven i några dagar men nu, snart fyra år senare, ser vi inga men av syrebristen och han blev friskförklarad vid 18 månader. Ingenting jag skulle vilja gå igenom igen, så när jag blev gravid igen var jag livrädd! Men jag fick gå på Aurora-samtal och andra förlossningen var som en dröm! Har skrivit om båda på min blogg om du vill läsa. Bloggen är nedlagd, men inläggen finns kvar! =) Lycka till med tvillingarna, är så otroligt glad för din skull! Kramar från en trogen läsare! =)

Popcorn79

01 Oct 2014 21:42

Hej! usch, vilken hemsk förlossning det verkar ha varit för dig! =( Känner igen vissa delar, även om det inte var lika illa för mig. Jag blev igångsatt pga diabetes, det tog nästan tre dygn från första åtgärden (gel) tills Rasmus var ute. Min epidural tog inte heller som den skulle, jag blev bedövad i höger lår men fick behålla alla fina värkar. Jag upplevde också att saker upprepades med lustgasen, vi hade förberett en CD med en massa låtar men jag kunde inte lyssna på det för en låt gick på repeat i huvudet hela tiden! Sen var jag lite allmänt borta och började prata om Andreas Carlsson, hade precis sett en fredagsfinal av idol när det satte igång ;-) När Rasmus väl kom ut fastnade han på vägen och fick syrebrist. Han fick ligga på intensiven i några dagar men nu, snart fyra år senare, ser vi inga men av syrebristen och han blev friskförklarad vid 18 månader. Ingenting jag skulle vilja gå igenom igen, så när jag blev gravid igen var jag livrädd! Men jag fick gå på Aurora-samtal och andra förlossningen var som en dröm! Har skrivit om båda på min blogg om du vill läsa. Bloggen är nedlagd, men inläggen finns kvar! =) Lycka till med tvillingarna, är så otroligt glad för din skull! Kramar från en trogen läsare! =)

Svar: Hej! Roligt att du kommenterar :) Usch, dessvärre verkar vi ha liknande erfarenheter :( Önskar att ingen av oss hade det! Har alla sjukhus "Aurorasamtal" tro? Vi har iaf blivit erbjudna att komma till Antenatal och prata om det som hände och det tänker vi göra. Men jag vill att det ska gå lite mer tid för jag blir fortfarande väldigt känslosam när jag tänker och pratar om det.. :( ALLTID roligt att höra från trogna läsare!! Kramar <3
Fertilitetsresa

Anna

01 Oct 2014 23:54

Har också upplevt upprepningarna. Minns hur svårt det var att förklara för alla hur jag upplevde det. Mina egna ord upprepades i mitt huvud ca 20-40 ggr, och jag var tvungen att vänta ut allt mellan varje ord. Helt galet. Det kändes som att spela plockepinn samtidigt som jag åkte bergochdalbana, helt omöjligt. Vid min andra epidural blev jag halvsidesförlamad och kunde inte röra mig ur sängen, vilket resulterade i en massa värkstimulans med dropp. Huh, förlossning är inte lätt. Väntar med spänning på fortsatta berättelsen.

Svar: Tack Anna för att du berättar (kommenterar)! Jag hade ingen aning om att det kunde bli såhär? Ingen har bekräftat i efterhand heller? Det var såå otäckt! Och jag kunde inte prata, det gick inte :( Usch och fy sån jävla ångest alltså!! Men som jag sagt till andra: du vet att det slutar lyckligt iaf!! Kram
Fertilitetsresa

Karin

02 Oct 2014 10:15

Men åh! EDAn blev lika för oss.. Den tog bara på halva min kropp också :( Jag hade dessutom en nerv som kom i kläm vid bebisens huvud och den där satans nerven var knäppt nog värre än värkarna.. När jag ett par timmar senare inte kunde stå på benen längre kom narkosen in igen för att undersöka och sätta om EDAn som tagit snett. Det blev samma resultat igen. Jag fick en hemsk klåda av den också och mina krystvärkar försvann så de fick sätta ut den och därefter, typ sista 4 timmarna var jag utan bedövning alls.

Jag vet hur mycket jag har funderat och mått dåligt över min medicinering förra sommaren, då när jag blev så himla sjuk. Jag råder dig att prata med någon om det. Spåren efter ett sådant trauma kan te sig på lite olika sätt annars. Jag behövde precis som du, förklaring och bekräftelse!

Ser fram emot nästa del (igen). Tur att jag åtminstone vet att det till slut gick bra för er alla.. Vägen dit är ju minst sagt motig!

Kramar <3

Svar: Usch, ja då vet du... Tyvärr har vi flera likheter i vår förlossning verkar det som :( Vi har fått erbjudande att komma och prata på Antenatal om det som hände och det tänker vi göra. Jag behöver bearbeta, lite gör jag det genom att skriva denna lååånga berättelse, och det känns viktigt! kramar tillbaka <3
Fertilitetsresa

Azielle

02 Oct 2014 12:10

Jag fick aldrig lustgasen, de glömde bort mig hela tiden. Men då slapp jag iaf den bieffekten.

Min förlossning var oerhört traumatisk och smärtsam. Efter lite mer än 24 timmar gick läkaren äntligen med på att jag skulle få epiduralen. För första gången på över ett dygn kunde jag ta värkarna utan panik. Läkaren kom och satte epiduralen utan problem, men den tog inte. Inte ett endaste dugg. De trodde mig inte så narkos fick komma ner och dubbelkolla och visst hade jag rätt. Epiduralen fungerade inte alls.
För mig gick det från fruktansvärt hemskt till riktigt helvetiskt då.

Min förlossning slutade också bra. Personalen envisades med att kalla det en riktig solskenshistoria, vilket kändes jobbigt för mig som upplevde det hela som det absolut värsta jag någonsin genomgått i hela mitt liv.

Jag fick gå till kuratorn en gång för att prata om det, men jag hade behövt många fler gånger. Det tog åtta månader innan jag kunde skriva ner förlossningsberättelsen och ännu längre tid innan jag kunde tänka på förlossningen utan att gråta.

Om jag blir gravid igen har jag blivit lovad Aurora-samtal inför förlossningen, och hjälper inte dom kommer jag att kräva ett snitt.

Svar: Usch jag lider med dig :( Och jag tycker det är så synd att personalen värderade din förlossning. Nu bestämde DE att det var en solskenshistoria! Visst är det sådant man i efterhand hakar upp sig på? Att någon annan ska tala om hur det var? Och om det var mer eller mindre, bra eller dåligt etc.? DIN upplevelse är DIN och MIN upplevelse är MIN!! Vi ska till Antenatal och prata om hur det gick och varför. Då kommer jag ha frågor ang. ev. framtida graviditet/förlossning. Vet inte om alla sjukhus har Aurora? Kramar till dig!!
Fertilitetsresa

Sofia

02 Oct 2014 13:13

Usch känner igen mig i det där med lustgasen men har inte tänkt på det speciellt mycket. Minns att det kändes som att jag låg och andades i den där masken i säkert 20 min fast det bara var i en värk. När jag låg där kändes det som att alla stod helt stilla som att någon tryckt på en pausknapp men jag kunde fortfarande tänka som vanligt och kunde inte ta mig ur "pausen". Kunde inte ta av mig masken, kändes som att jag låg där i en evighet. Minns att jag tänkte att det är såhär det känns att vara död. Fruktansvärt obehagligt :(

Svar: Usch!! Varför har man inte hört talas om dessa biverkningar tidigare? Då hade jag kunnat vara förberedd...??
Fertilitetsresa

Karin

02 Oct 2014 14:03

Går in och läser dina kommentarer.. Och tänker på hur stort behov det finns av att få lyfta sin upplevelse, även långt senare. Att ens egen upplevelse väcks till liv igen genom någon annans historia. Jag kan inte hjälpa att jag tänker på det hela som ännu en "könsfråga". Jag blir irriterad över att vi kvinnor förväntas föda ur oss barn till höger och vänster, damma av oss de värsta traumat och vara okej sen.

Jag vet själv att jag kommer att ha flera rädslor inför ett ev barn nr 2 än jag hade innan min första förlossning. Och att de flesta som vill göra snitt är omföderskor säger ju också något...

Kanske borde en bli kallad till en återträff med sin bm efteråt, snarare än att behöva söka stöd själv? Förstår att det är en fråga om resurser, men om en bortser från trista pengar och istället tänker på kvinnors välmående (både över förlossningen och inför en ev till). Som säkert också kan räknas hem i pengar, om en nu vill..

Kram

Svar: Åh vad jag håller med dig Karin!! För mig känns det skönt att nu såhär när det gått en tid få skriva av sig och berätta om min förlossning. Och sedan ger det ett mervärde att få "prata" om det med er bloggläsare :) Det är en viktig bearbetning! Jag har tid bokad med min bm för återbesök (standard, alla fr det) men jag vet inte om man ska prata om sin förlossning, eller om det mer handlar om att kolla att man är okej i underlivet, kan knipa och hur det går med sexlivet?? Återstår att se... Men vi ska iaf till Antenatal och prata om våra upplevelser och varför det gick som det gick.. Kram!
Fertilitetsresa

Josefine

02 Oct 2014 19:39

JÖSSES! Var det NÅGONTING som gick rätt vid din förlossning, förutom att barnen tillslut kom ut? Jag har själv ingen erfarenhet av långdragna förlossningar och lustgas, men när jag läser om det här är jag verkligen tacksam över att jag har valt bort smärtlindring båda gångerna. Dock har jag haft "snabba" förlossningar (6 respektive 3 timmar) och det var nog tur att jag INTE ville ha smärtlindring - det hade inte hunnits med... Kramis

Svar: Nej ingenting?! Jo, vattnet gick på morgonen - det var bra!! Ja vi har olika erfarenheter och upplevelser av våra förlossningar det har jag märkt ju mer man får höra.. Viktigt dock att inte värdera tycker jag - din upplevelse är DIN, min upplevelse är MIN! :) Något jag märkt att många har svårt för. Säger någon något ska många "toppa" det. Det tycker jag är synd. Om du förstår vad jag menar? Jag var nog mer förberedd på relativt snabb förlossning när det väl börjat, för tvillingförlossningar ät ju ofta det. Men ja, jag kan nog faktiskt säga att inget gick som jag tänkt eller hoppats :( Kram tillbaka
Fertilitetsresa

tanniz

03 Oct 2014 10:36

Men hjälp... helt fantastiskt (obs ironi) att verkligen allt gick galet. Jag är sjukt spänd på fortsättningen, om hur beslutet väl fattades att det blev snitt.

kram

Svar: Eller hur? :( Tur jag inte visste hur det skulle gå innan... Kram!
Fertilitetsresa

Kommentera

Publiceras ej