Förlossningsberättelse – del 3: Forts. Igångsättning…

4kommentarer

Forts. Igångsättning…

Efter försöktet med Bard-katetern fick jag ”vila” i fem timmar, därefter beslutade man om nästa steg. Valet stod nu mellan att ge hormongel eller ”hormontampong”: Läkaren berättade att de antingen kunde välja att föra in en ”tampong” (såg ut som en pytteliten trasa på ett snöre) som innehöll ett särskilt hormon i slidan eller att föra in ett hormongel och smörja på livmodertappen. Med gelet finns det enbart ”on” - har man startat det kan man inte ta bort eller minska på det. Detta till skillnad från tampongen som har ”on/off-effekt” - om det blir för kraftiga värkar kan man enkelt dra ut tampongen och hormonretningen försvinner.

Klockan 15 på torsdagen förde man in ”tampongen” som förhoppningsis skulle starta förlossningen.

Men det gick inte som det var tänkt med förloppet…

Mensvärken tilltog men inte jättemycket och vi fick tipset att gå en liten promenad, så jag och maken tog en sväng i sjukhusparken. Vid den här tiden var vi fortfarande hoppfulla, trodde att snart sätter det igång. Vi tog ”förebilder” på mig och magen i parken, skickade sms & mms till familj och vänner och skrev att snart är vi igång!! Tur vi inte visste då vad som väntade…

Promenaden gav viss effekt, värken intensifierades men höll sig på rimlig nivå enligt mig. Men mer än så gav det inte. Jag sov kanske två timmar under natten för värken var konstant ihållande och det enda jag fick i smärtstillning var två Alvedon och det var inte mycket att sova på :(

Klockan 05 på fredagsmorgonen förde nattbarnmorskan in sina fingrar för att kolla om jag var öppen något men det var altjämnt endast 2 cm. När hon ändå höll på såg hon till att reta ordentligt, det gjorde ont och var lite jobbigt men samtidigt ville jag att hon skulle göra det för jag ville verkligen att det skulle sätta igång, för nu började det goda humöret svika mig. När hon var klar rekommenderade hon mig att sätta mig i duschen och duscha varmt/kallt, det som kändes bäst för mig, som smärtstillning. Sagt och gjort så satt jag nog i duschen tre kvart en timme. Det var skönt att göra något för att försöka mildra den konstanta molnande värken.

Fortsättning följer…

Bardkateter, barnmorska, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, hormongel, hormontampong, igångsättning, komplikationer vid förlossning, smärtlindring, värk, värkarbete,

4 kommentarer

Karin

21 Sep 2014 15:35

Men ååååh vilka korta inlägg, du håller oss på halster ;) Jag vill läsa nu nu nu :) Jag fick ju också en sån där ballong du skrev om tidigare, din erfarenhet lät väldigt otrevlig dock :( Min var ute på en timme, vilket var väldigt snabbt (så 30sek låter tuuuuuft)!! Huvaligen!
Kram

Svar: Haha jag som tycker de är långa och rädd för att det ska bli för mycket text på en och samma gång? Ja jag kommer ihåg när du skrev om bardkatetern, innan dess hade jag inte hört talas om den. Så när läkaren berättade om den tänkte jag på dig och hade på så vis ett "hum" om vad som skulle komma. Trodde ja... Det var fruktansvärt att bli totalt knockad av den smärtan :( Kram!
Fertilitetsresa

Karin

21 Sep 2014 16:59

Det är verkligen på gott och ont det där med att känna till saker genom andras upplevelser.

När huvudet var på väg ut och det kändes överjävligt tänkte jag på hur "alla" andra sagt att resten slunkit ut.. Att huvudet är värst. Jag blev totalt golvad och hamnade i chock i utdrivningsskedet, axlarna satt fast och sköterskan behövde liksom "bända" ut bebisen som började bli blå..

Som sagt.. Jag vägde in förkunskap från andra som inte alls stämde i mitt fall.

Åh nej för mig kan inläggen vara lääängre men gör som du vill själv förstås :) Ser fram emot nästa hur som helst!

Kramar

Elin

22 Sep 2014 19:27

Hej jag är nyfiken på hur du tänkte, vad var det som gjorde att du ville ha en vaginal förlossning ?

Svar: På grund utav att kejsarsnitt är en stor operation och att det finns risker och komplikationer som kan följa med den (som jag även fick) plus att återhämtningen oftast är mycket längre och tuffare efteråt. Dessutom missar man som mamma den allra första tiden med bebisarna när operationen avslutas och moderkakan tas bort, man sys ihop m m. Och slutligen känns det som om att man ha mer kontorll vid vaginal förlossning, till skillnad från vid ks när man får förlita sig helt på andra.
Fertilitetsresa

Hanna

22 Sep 2014 19:34

Hej!
Så spännande att läsa din historia! Jag vill ha fler och längre inlägg..😊 En fråga bara, med ballongen skrev du att livnmodertappen öppnades väldigt fort. Du fick då vila i fem timmar innan nytt försök att få igång förlossningen gjordes. Efter promenad var du endast öppen 2 cm enligt det här inlägget.. Hade du stängt dig igen då under vilan? Förlåt om jag är trög och inte förstår.. Hoppas det är ok att fråga. Ser med spänning fram emot fortsättningen.:)

Svar: Åh bra att du frågar! Så kan man ju tolka det såklart! Nej alltså ballongen "sprängde" upp livmodertappen så snabbt när den fylldes med vatten, men sedan när de drog i katetern föll ballongen ut och eftersom den inte "segat sig ut" som den skulle gick livmodertappen tillbaka till 2 cm efter en stund. BRA att du frågade!!
Fertilitetsresa

Kommentera

Publiceras ej