Forts. Igångsättning…

Efter försöktet med Bard-katetern fick jag ”vila” i fem timmar, därefter beslutade man om nästa steg. Valet stod nu mellan att ge hormongel eller ”hormontampong”: Läkaren berättade att de antingen kunde välja att föra in en ”tampong” (såg ut som en pytteliten trasa på ett snöre) som innehöll ett särskilt hormon i slidan eller att föra in ett hormongel och smörja på livmodertappen. Med gelet finns det enbart ”on” - har man startat det kan man inte ta bort eller minska på det. Detta till skillnad från tampongen som har ”on/off-effekt” - om det blir för kraftiga värkar kan man enkelt dra ut tampongen och hormonretningen försvinner.

Klockan 15 på torsdagen förde man in ”tampongen” som förhoppningsis skulle starta förlossningen.

Men det gick inte som det var tänkt med förloppet…

Mensvärken tilltog men inte jättemycket och vi fick tipset att gå en liten promenad, så jag och maken tog en sväng i sjukhusparken. Vid den här tiden var vi fortfarande hoppfulla, trodde att snart sätter det igång. Vi tog ”förebilder” på mig och magen i parken, skickade sms & mms till familj och vänner och skrev att snart är vi igång!! Tur vi inte visste då vad som väntade…

Promenaden gav viss effekt, värken intensifierades men höll sig på rimlig nivå enligt mig. Men mer än så gav det inte. Jag sov kanske två timmar under natten för värken var konstant ihållande och det enda jag fick i smärtstillning var två Alvedon och det var inte mycket att sova på :(

Klockan 05 på fredagsmorgonen förde nattbarnmorskan in sina fingrar för att kolla om jag var öppen något men det var altjämnt endast 2 cm. När hon ändå höll på såg hon till att reta ordentligt, det gjorde ont och var lite jobbigt men samtidigt ville jag att hon skulle göra det för jag ville verkligen att det skulle sätta igång, för nu började det goda humöret svika mig. När hon var klar rekommenderade hon mig att sätta mig i duschen och duscha varmt/kallt, det som kändes bäst för mig, som smärtstillning. Sagt och gjort så satt jag nog i duschen tre kvart en timme. Det var skönt att göra något för att försöka mildra den konstanta molnande värken.

Fortsättning följer…