Som föräldraledig har jag börjat en ny vana, och det är att titta/lyssna på TV4:s Nyhetsmorgon.  Mycket trevligt och väldigt många och varierande inslag. Härom morgonen hamnade jag mitt i en intervju med en släktforskare som berättade hur man numera genom DNA kan finna sina släktingar tiotusentals år bakåt i tiden. Genom att enkelt "topsa sig", beställa ett dna-hemtest och köra en tops i svalget och lägga i ett provrör och skicka till labbet - kan man via sitt dna finna sina släktingar.

 

Ja, jo, jag förstår genombrottet och enkelheten. Men säg mig, låter det inte lite vääääl enkelt?? I alla tider har det väl funnits människor som "tagit sig an" barn som blivit föräldralösa t.ex.? Och alla "bastarder", och "oäktingar utanför äktenskapet" hur funkar det med DNA-profiler/synkningar där? Och ja, så tänker jag på mina barn då. Helt galet "fel" dna vid släktforskning... Var är släktträdet liksom? Hur dej växer en gren UTANFÖR släktträdet?!?! 😱😱😱

 

Det här är faktiskt en av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt att man berättar för sina ÄD-barn hur de kommit till. Genom ett tämligen lätt sätt (topsa sig t.ex.) kan de bli varse om att de är en familjehemlighet. Tänk er själva om de får i uppdrag att göra det via skola på en NO-lektion eller liknande? Tänk vilken fasansfull upptäckt för barnen (om de inget vet)?!

 

Fast det är klart, jag kanske se allting för ensidigt? Kan det finnas positiva aspekter med att inte berätta för ÄD-barnen hur de blivit till (även om det inte är ett alternativ för vår familj)? Hur tänker ni som blivit föräldrar i länder där det inte är öppen donation? Kommer ni berätta? Om inte, hur tänker ni? Jag värderar inte och jag är inte ute efter något annat än att det vore intressant att veta hur andra tänker. Varje familj gör sina val ❤️