Är jag dum?

18kommentarer

Jag är besviken idag. Jag har precis pratat med min barnmorska men fick inte de nyheter jag ville ha. Inte alls. Och nu vet jag inte vad jag ska göra...
 
På BB fick jag rekommendationen att inte bli gravid förrän tidigast 1,5-2 år. Jag tänkte inte så mycket på det då, vi var ju överlyckliga att våra älskade barn precis kommit till världen, att vi hade blivit föräldrar och lyckan var verkligen total och inget annat spelade någon roll!!
 
Men.. ganska snart började vi prata om syskon och familjeplanering i stort.. Kliniken i Finland har som regel att det måste gått ett år sedan förlossning för att få försöka på nytt. Vi bestämde att det kändes som bra planering för oss, vi satsar på syskonförsök med start efter sommaren 2015! :)
 
Men fram till dess då? Vad gör vi då? Vi har fått stämpeln "Oförklarligt barnlösa", man hittade aldrig några fel på oss. Fast ivf eller andra hormonbehandlingar kan aldrig funka eftersom jag har så lågt amh-värde, så äggdonation är den enda hjälp som rekommenderas. Läkarna har sagt att det finns inget som säger att ni inte kan få barn, men eftersom ni inte fått det hittills så är det inte särskilt troligt att det händer. Blir man klok på det? Nej.
 
Vi har känt att vi vill satsa på äggen i Finland för att få syskon, de blir helsyskon till tvillingarna och det känns som om det är våra väntande familjemedlemmar. Genetiska barn känns inte viktigt alls, faktiskt till och med lite synd, för de blir ju inte helsyskon i så fall. Och nu vet jag ju vilka fantastiska barn kombinationen äggdonatorn, min man och min livmoder gör!! ;)
 
Men tillbaka till frågan: vad gör vi fram till augusti 2015? Ska vi skydda oss då? Det känns ju helt knäppt att göra det? Använda preventivmedel när man vill ha fler barn? I ett lyckligt äktenskap? När man KÄMPAT i flera år för att få barn, ska vi nu anstränga oss för att inte få det?? Jag kommer aldrig - någonsin - använda några preventivmedel, det är jag och min man överens om. Inga spiraler, p-piller eller hormoner ska in i min kropp igen. (om vi för den delen inte var en längtansfamilj hade vi resonerat likadant, vill vi inte ha fler barn så är det maken som får knipsa. Punkt.) Kvar är då att mannen får använda kondom? Känns helt sjukt..
 
Sedan kom jag på rekommendationen från BB... De sa inte ett år utan ett och ett halvt upp till TVÅ år? SÅ jag kontaktade min barnmorska hon hade bara hört rekommendationen på ett år som enligt henne är densamma oavsett om man fött vaginalt eller med kejsarsnitt. Så hon skickade frågan vidare till specialistläkaren. Vad är rekommendationen och vad riskerar vi/jag om jag blir gravid (mot alla odds?)?
 
Idag fick jag svaret. Specialistläkaren tycker att jag ska vänta i två år. Detta på grund av alla komplikationer jag hade efter förlossningen (dessa har jag aldrig berättat om här på bloggen, men kortfattat kan vi säga såhär: det höll på att gå riktigt riktigt illa och jag fick flera mycket allvarliga komplikationer...).
 
Så vad gör jag med denna informationen??
* Ska vi vänta till augusti 2016 för syskonförsök i Finland, eller ändå köra på 2015?
* Ska vi "våga chansa" oskyddat sex från och med nu?
 
Åh jag blir tokig!! Varför hela tiden dessa hinder och omvägar?
 
What to do? What to do??
 
Jag TROR ändå (fast detta är inte genomtänkt på långa vägar!) att jag vill köra oskyddat från och med nu. Och jag vill nog åka till Finland efter sommaren. Men... Åh jag vet inte. Är jag dum? Vad tycker ni kloka bloggläsare? Råd till mig? Och hur skulle ni själva ha gjort??
AMH värde 0,2, AMH-värde, Finland, Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, barnmorska, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om graviditet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om äggdonation, farhågor vid graviditet, genetik, genetisk förälder, genetiska barn, genetiskt barn, gravid genom äggdonation, graviditet, graviditetskomplikationer, högriskgraviditet, information om ofrivillig barnlöshet, ivf-klinik Finland, kejsarsnitt, lågt AMH-värde, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, rekommendationer, syskon, syskonförsök, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet, äggdonator,

18 kommentarer

Sara

02 Jan 2015 10:59

förstår att det blir mycket tankar och funderingar men jag skulle följa läkarens rekommendationen. Rekomendationen på två år beror ju på dina individuella förutsättningar och sätts ju på grund av att du både ska orka och klara av en till graviditet fysiskt. Blir du gravid innan så är ju risken troligtvis högre för missfall, svår graviditet och även för ditt liv.. Ser man det på det sättet hade jag iaf väntat, att du finns kvar som mamma för de barn du har är viktigare än att göra en nytt försök snabbt. Jag menar absolut inget illa utan försöker förklara hur jag menar :).

Angående kondom eller inte, jag hade nog tänkt som dig, och om det skulle bli ett barn så skulle ni ju aldrig ångra det :). Men jag hade även lyssnat rekommendationen från speciallistläkaren.
Kram ❤️

Svar: Hmm ja det låter som mina tankar? Inte lätt att ta beslut... Tack för din kommentar! Kram <3
Fertilitetsresa

Fiffig

02 Jan 2015 13:03

Åh, jag förstår dilemmat och känslan av att man vill att saker ska ske nu! Nu! NU!!! Vi är ju precis där just nu, jag och maken. Jag hade helst blivit gravid redan för ett halvår sen. Mitt hjärta värker och längtar, men min hjärna försöker förstå att det inte hade varit så lämpligt.

Om en specialist säger att du bör vänta så finns det troligtvis väldigt bra skäl till det. Du kanske kan få prata själv med denne specialist och prata eventuella risker för att få lite mer klarhet. Du hade en tuff graviditet och förlossning sist och blir du gravid igen har du dessutom två småttisar på utsidan samtidigt som du är gravid. Även om det är såå frustrerande att vänta så kan jag lova dig att det är så mycket värre att uppleva att er eventuella trea föds alldeles för tidigt, eller att du skulle bli allvarligt sjuk på kuppen.

Hur ni ska skydda er har jag inget bra svar på. Säkra perioder kanske? Har man en gång gjort ivf är man ju vanligtvis rätt duktig på att hålla koll på ev ägglossningar. Kanske äl-test kunde funka medan ni väntar?

Längtar tills vi ses igen så vi kan prata mer!

KRAM!!!!


Svar: Jag ska ta tag i det där med att boka tid med Antenatal. Vet inte varför jag drar ut på det?? Okej jag avger mitt löfte här och nu till DIG: innan februari månads utgång ska jag ha bokat tid!! Kramar
Fertilitetsresa

Spessartin

02 Jan 2015 13:09

Jag hade kört oskyddat för att se vad som hände. Hade det mot alla odds blivit en graviditet, så är det ju bara en jättehäftig sak! Och, med bakgrund av dina komplikationer av förra förlossningen, kan du säkert förlösas på ett planerat och genomtänkt sätt om du blir gravid snart igen.

Svar: Ja du har säkert rätt :) Tack för din kommentar! Kram
Fertilitetsresa

Millis

02 Jan 2015 14:02

Jag tycker ni ska köra på, varför vänta. Det tar ju endå 9 månader tills bebisen är här så varför inte köra oskyddat, trevligast för båda, och om du skulle bli gravid, vad fantastiskt :-) sedan 2015 i aug så kör ni på med era guldägg i Finland om du/ ni inte skulle bli gravid innan vill säga. Så utan tvekan kör på bara. Bamse kram

Svar: Tack för din fina och hoppfulla kommentar <3 KRAM!
Fertilitetsresa

A

02 Jan 2015 14:44

För mig blev det också akut kejsarsnitt och efteråt fick jag komplikationer i form av en infektion i livmodern och att såret öppnade upp sig litegrann på ytan. Jag hade ett samtal ca. 8 veckor efter förlossningen med den läkaren som förlöste mig. Då kom syskondiskussionen upp och jag fick samma rekommendation som du 1,5-2 år. Jag frågade vad som kunde hända om jag blev gravid innan och enligt henne var det inte mycket mer än att det då kunde leda till ett planerat kejsarsnitt om de bedömde att livmodern var försvagad.

Jag vet ju inte din historia, men jag skulle ta reda på exakt vad som kan hända och hur stor risken är att det händer. Att riskera liv och lem känns ju inte så lockande, men har man bara gjort ett snitt så brukar det gå bra och riskerna är i regel inte så stora.

Kan berätta att vi aldrig skyddat oss heller.

Svar: Ja, jag kan säga att vi har liknande historia... Jag är redan lovad kejsarsnitt om jag vill vid ev. nästa graviditet så på så vis bådar det ju gott isf :) Jag tror främst faran är att livmodern spricker och då går det fort... :( Men ja... asch jag vet inte? Risken för det är säkert inte särskilt stor? Och hur stor är chansen att vi skulle bli spontant gravida? Inte heller särskilt stor...
Fertilitetsresa

Votivi filii

02 Jan 2015 19:05

Det där med att använda preventivmedel eller inte är verkligen inte det lättaste. Allt jag kan säga är att det är helt och hållet upp till er. Innan förlossningen var vi väldigt överens om att vi kommer köra utan skydd, som vi gjort de senaste 11 åren. Men efter snittet vet vi inte riktigt hur vi ska göra.

Jag är rekommenderad (av läkaren på BB) att vänta minst ett år efter förlossningen med att bli gravid igen för att är ärret i livmodern ska läka ordentligt. Kommer dock ta upp det med min barnmorska vid återbesöket.

För mig finns det en annan viktig sak att väga in vid en ny graviditet, vår dotters vikt. Skulle jag bli gravid igen, blir det cerklage och samma restriktioner som vid denna graviditet dvs. inte lyfta tungt och massor av vila.

Svar: Tack för din kommentar! Ja alltså vi har ju kört oskyddat i flera år utan resultat, så att skydda sig känns bara märkligt och FEL. Men man får ju inte riskera för mycket heller, för sig själv, maken eller barnen... Det är inga lättvindiga val precis...
Fertilitetsresa

C

02 Jan 2015 20:20

Stora funderingar. Jag hade nog inte skyddat mig. Hade sett det som ett riktigt mirakel om det skulle ta sig ändå.
Vi har också beslutat om att jag inte ska in med mer hormoner i kroppen just nu. Min oro är väl egentligen mest att behöva gå igenom missfall eftersom det är resultaten av spontana graviditeter här..
Skulle du bli gravid så skulle ni ju säkerligen få nogranna kontroller och stöttning av sjukvården.
Kramar

Svar: Ja du har rätt, det är verkligen stora funderingar... Jag tror du tänker som mig. Jag hoppas innerligt att du inte kommer tvingas gå igenom fler missfall! Många kramar
Fertilitetsresa

Karin

02 Jan 2015 21:16

Vi har också gjort ÄD och fött en tvilling med KS. Vi skyddar oss inte. Jag vill helst få "helsyskon" till barnen och tänker att har vi inte lyckats bli gravid genom IVF eller naturligt tidigare så varför skulle det fungera nu. Skulle det fungera så är barnet välkommet men jag har inga förhoppningar. Vi planerar också för syskonförsök i aug/sept 2015. Jag är väldigt sugen på tvillingar igen men inser att det kanske är bäst att nöja sig med ett embryo den här gången. Hur tänker ni kring en eller två?

Svar: Åh jag vill också ha tvillingar igen!! Det är ju så fantastiskt roligt!! Men jag undrar om kliniken godkänner det igen eftersom det finns större risk (risk enligt dem, chans enligt mig) fö att det blir tvillingar igen? Vi verkar ha samma tidsplanering för syskonförsök? Hur gamla är dina tvillingar nu? Var gjorde ni ert ÄD? Lycka till!! Kram
Fertilitetsresa

tanniz

02 Jan 2015 21:16

Säger som övriga här.. kör på naturliga vägen (gör i också).. om det skulle blir plus på stickan så är väl det helt underbart oavsett när det sker..
Däremot en Finlandsresa så "snart" om de rekommenderar upp till 2 år för er.. skulle nog absolut prata med läkaren, om vad denne grundar det på innan beslut tas. Om ni skulle få vänta ett år extra än ni egentligen vill så har ni två små gullungar som distraherar er :)

Svar: Du är klok och du har rätt! Så blir det nog :)
Fertilitetsresa

Tina

03 Jan 2015 10:05

Jag har ju exakt ett år mellan mina ED tvillingar och mitt FET syskonförsök som lyckades och kände att det var precis lagom att göra ett nytt försök då de var året just för att de sov bra alla rutiner satt på plats och hade avslutad amning som kändes rätt både för de små och mig jag var i balans igen helt enkelt.Gå på din egen magkänsla råder jag dock kan jag inte din hela bakgrundshistoria om vad som hände be om att få exakt information om vad och varför från din läkare.

Svar: Tack för din kommentar! Jag tror jag går på magkänslan att köra oskyddat fram till FET och syskonförsök men att jag då kollar upp lite mer om riskerna annars satsar vi nog också på FET efter lite mer än ett år. Roligt att läsa att ert syskonförsök lyckades <3 Grattis! :) Kram
Fertilitetsresa

Anonym

06 Jan 2015 08:32

Hur självisk är du som ens tänker att skaffa barn och kanske dö i komplikationerna nästa gång och lämna dina barn moderlösa.

All respekt jag hade för dig försvann.

Usch och fy! Par som fortfarande kämpar och du tänker uuuh. Jag måste vänta 2 år innan vi får mer barn???

Vidrigt

Svar: Ta och lugna ned dig lite grann. Det här är tankar jag delar med mig och du är välkommen att kommentera dem, men håll god ton. "All respekt" du hade för mig? Nja du hade nog inte någon större respekt innan med tanke på hur du kommenterar. Men jag fick ju svar på min fråga i rubriken "Är jag dum", ja verkar du tycka i alla fall. Det är själviskt absolut att vilja ha fler barn och att det kan påverka de jag har nu. Men är viljan att vilja ha barn någonsin annat än självisk? Men det är ju just det här med komplikationerna som gör att jag tvekar - det är anledningen till mitt inlägg. Och jag tycker inte att valet är enkelt. Men jag tycker inte du är rättvis när du skriver att jag måste tänka på de som fortfarande kämpar? Får jag aldrig, någonsin, släppa dem? Är det för evigt mitt ansvar att tänka på dem som har det värre? Har JAG aldrig kämpat tillräckligt för att få ha dessa själviska, egoistiska "förbjudna" tankar och giriga önskningar? Står jag i evig skuld och måste jag be om ursäkt för dem? Svaret än nej.
Fertilitetsresa

Mary

07 Jan 2015 12:32

Hej,

jag tänkte på en sak som du inte nämner något om. Har din mens kommit tillbaka? Om inte så kan du ju inte blev med barn ens med de bästa av chanser förrän din första ägglossning. Och ens då är ju chansen för de flesta relativt liten. Så, kör på oskyddat tills mensen återkommer och när den gör det. Kör på lite " säkra perioder"- Finns ju en ägglossningsdator man kan köpa och använda åt både ena och andra hållet, alltså om man vill eller inte vill bli gravid. Inga hormoner, bara kissprover :-)

Kram! <3

Svar: Tror inte att jag har fått tillbaka mensen? Har haft två mindre blödningar men tror inte det är mens.. Så ja lite omvänd fertilitetsplanering skulle ju också fungera?! Kram
Fertilitetsresa

Mizzo

13 Jan 2015 00:55

Jag har inte följt din blogg utan klickade precis in, så jag känner inte dig alls egentligen. Jag vill ändå dela med mig av min reaktion på detta inlägget.
Du VILL testa igen redan aug 2015 och du har egentligen redan bestämt dig för det. Du känner dig stark och du litar på att vården kan hjälpa dig om något händer. Hade du kunnat tänka dig att vänta ett år till hade du inte ställt frågan utan helt enkelt accepterat väntan.
Jag tycker du ska vänta delvispga vårdens rekomendationer, delvis av den anledningen att ettåringar är jobbiga, men tvååringar är mångdubbelt värre! Hur funkar det med en graviditet med eventuella komplikationer? Varför så bråttom att lämna dina bäbisars bäbistid mot en ny bäbis som kräver hela din uppmärksamhet?

Svar: Tack för din kommentar! Nja alltså, lite brådska känner jag allt. Både jag och maken är äldre så vi har inte "all tid i världen" om man tar hänsyn till just det... Men tid här och nu har jag - i massor :):)
Fertilitetsresa

K

15 Jan 2015 20:40

Ja, tvillingar igen skulle vara häftigt. Vi har en period där ena tjejen är väldigt gnällig och jag tänkte idag när jag var ute och gick att tvillingar igen blir nog jobbigt. Vi får nog nöja oss med en nästa gång och förhoppningsvis få tid att njuta ordentligt av bebistiden. Vi gjorde ÄD i Riga. Vi satsar på syskonförsök i september så får i vi se hur det går. Jag är lite nervös för att försöka igen, det är så mycket oro, och förväntan (och besvikelse om det inte går). Våra tvillingar är 5,5 mån (ålderskorr 3 mån).

Svar: Vad spännande!! Då kan det bli att vi ligger vääälidgt lika i våra syskonförsök OCH tvillingarna vi har nu :) :) Så syskonförsöket blir också i Riga antar jag? Har ni i frysen? Kramar från en tvillingmorsa till en annan!!
Fertilitetsresa

ElinElisabeth

29 Jan 2015 10:01

Hej. Jag hittade just till din blogg.

Två tankar slog mig när jag läste detta inlägg.

1. Om du och din man blir gravida med ditt eget ägg så blir det barnet och de ni har, i mina ögon, helsyskon. Eftersom de alla är födda i samma familj av samma föräldrar. Biologiskt kommer de inte vara det men vad spelar biologi för roll? Det är som att säga att du inte är lika mycket förälder till dina ÄDbarn som din man eftersom de inte har dina gener! Det vore ju löjligt! Gener gör inte en familj, ni om några är bevis på det. Precis som jag till min son som jag varken fött eller delar en endaste gen med. Men som likväl är mitt barn. Nu när vi väntar på besked om jag lyckats bli gravid med IVF (testdag 11/2) så kommer inte min fru dela en endaste gen med detta/dessa barn samt att sonen "bara" kommer dela donator med sitt/sina syskon men för oss blir de helsyskon ändå. De delar ju föräldrar. Och barnen har vi skaffat tillsammans min fru och jag.

2. Jag tror du känner din kropp bäst själv. Du vet om du kommer klara av en graviditet i nuläget eller inte. Känns kroppen stark och redo skall ni självklart göra ett försök igen. Skydda sig låter ju dumt så länge du känner dig återställd läkt och stark. Lyssna på din kropp och handla utifrån det.!

Jag önskar er lycka till!
EE

Svar: Du har SÅÅ rätt i det du skriver och jag inser att jag har formulerat mig slarvigt. Kanske för att det fortfarande är e ny vokabulär för mig? SJÄLVKLART är de helsyskon oavsett. Så ser ju vår familjebildning ut :) Det jag menade var att de faktiskt i generna blir helsyskon, att de kommer från samma donator och vem vet om det kanske kan kännas bättre för dem en dag? Att allt också blir enklare för oss om vi slipper gå igenom allt med ny donator utan att vi kan lyckas med syskon på de 8 embryon vi har i frysen. Jag ser absolut ingen skillnad på mina barn oavsett äggdonator. Men jag tror du förstår det? :) Tack för ditt lycka till! Kram Ps. Håller tummarna för + 11/2!!!
Fertilitetsresa

ElinElisabeth

03 Feb 2015 14:40

Hej igen! Ja alla termer? Man vet inte vad man skall skriva för att inte någon skall bli trampad på tårna. 😉Det jag menade var bara att om ni skulle "råka" bli gravida på "vanlig" väg så skulle det underlätta utan alla procedurer menar jag som det ändå är när man får hjälp med konstgjord befruktning. Och då menar jag att biologifrågan inte bör spela roll. Att kunna/lyckas bli gravida är ju det viktigaste. Med det behöver ni ju inte aktivt försöka göra syskon "vanlig" väg utan blir det så blir det annars har ni ju era embryon som väntar i frysen!
Jag blir bara så irriterad ibland på att människor lägger så mycket värdering bakom biologin. (Jag gjorde säkert det jag med tidigare) Ibland får vi frågan om vårt barn o h blivande syskon kommer ha samma donator och då när vi svarar Ja, så är uteslutande svaret att: Va bra!
Varför tänker jag? Alltså varför egentligen?
Vi resonerade också som så från början att då kan barnen "fundera" kring samma person om de nu kommer fundera över donatorn o det biologiska ursprunget. Idag när vi har vårt barn känns det mindre viktigt utan mer viktigt att vi vill ge honom syskon.

Vi satte också in 2 embryon, jag är lite nervös över att båda skall vilja fastna. Tänker att den första tiden kommer bli sååå stökig. Men vi ville inte ta risken att frysa ett ägg som kanske inte klarar upptiningen sen.. Av 8 ägg blev bara 2befruktade. Och hellre 2 samtidigt än inget! 😃👍 Det är egoistiskt att skaffa barn överhuvudtaget tycker jag, men också något av det finaste man kan uppleva och vem vill inte uppleva fina bra saker i livet? Tänker på tidigare kommenterare. Bry dig inte om sådana påhopp!
En livmoder spricker inte bara hur som helst, även om den blev lite sargad första gången!
Tack för att du håller tummarna! Det känns som om vi behöver det!
/ EE

ElinElisabeth

03 Feb 2015 14:41

Hej igen! Ja alla termer? Man vet inte vad man skall skriva för att inte någon skall bli trampad på tårna. 😉Det jag menade var bara att om ni skulle "råka" bli gravida på "vanlig" väg så skulle det underlätta utan alla procedurer menar jag som det ändå är när man får hjälp med konstgjord befruktning. Och då menar jag att biologifrågan inte bör spela roll. Att kunna/lyckas bli gravida är ju det viktigaste. Med det behöver ni ju inte aktivt försöka göra syskon "vanlig" väg utan blir det så blir det annars har ni ju era embryon som väntar i frysen!
Jag blir bara så irriterad ibland på att människor lägger så mycket värdering bakom biologin. (Jag gjorde säkert det jag med tidigare) Ibland får vi frågan om vårt barn o h blivande syskon kommer ha samma donator och då när vi svarar Ja, så är uteslutande svaret att: Va bra!
Varför tänker jag? Alltså varför egentligen?
Vi resonerade också som så från början att då kan barnen "fundera" kring samma person om de nu kommer fundera över donatorn o det biologiska ursprunget. Idag när vi har vårt barn känns det mindre viktigt utan mer viktigt att vi vill ge honom syskon.

Vi satte också in 2 embryon, jag är lite nervös över att båda skall vilja fastna. Tänker att den första tiden kommer bli sååå stökig. Men vi ville inte ta risken att frysa ett ägg som kanske inte klarar upptiningen sen.. Av 8 ägg blev bara 2befruktade. Och hellre 2 samtidigt än inget! 😃👍 Det är egoistiskt att skaffa barn överhuvudtaget tycker jag, men också något av det finaste man kan uppleva och vem vill inte uppleva fina bra saker i livet? Tänker på tidigare kommenterare. Bry dig inte om sådana påhopp!
En livmoder spricker inte bara hur som helst, även om den blev lite sargad första gången!
Tack för att du håller tummarna! Det känns som om vi behöver det!
/ EE

Svar: Jag håller med dig i allt du skriver :) Tack för att Du kommenterar och delar med dig med dina tankar :) Kramar!
Fertilitetsresa

L

19 Feb 2015 00:15

Har länge följt dig, och är så glad för din skull, grattis till barnen! Har tänkt ett tag på det du skrev i detta inlägg, och kan nu inte låta bli att kommentera.
När man varit gravid är det lätt att längta till att vara det igen, och efter många års kämpande finns känslan av att tiden rinner iväg kvar - även om det inte är lika bråttom. Men, jag har två argument för att ni nog borde vänta med syskonförsök. För det första: om din läkare rekommenderar dig att vänta är det för att det finns en kraftigt förhöjd risk med att bli gravid, annars ger man inte sådana rekommendationer. Nu vet jag inte vilka komplikationer du fick, men det låter som om det är en väl underbyggd rekommendation eftersom du fått den vid flera tillfällen. Om livmodern brister kan det innebära livsfara för dig och barnet/barnen i magen. Det är svårt att råda utan alla fakta, men jag som läkare har väldigt svårt att förstå varför du skulle utsätta dig för en sådan risk tvärtemot specialisternas råd - när du dessutom ju har fler än dig själv att tänka på (vilket är fantastiskt!). Tro mig, man kan inte "känna att kroppen är redo" vad gäller risken för livmoderruptur!
Det andra skälet för att vänta är detta: ni kommer ha två barn att ta hand om samtidigt i samma ålder, vilket i sig är en utmaning. Att få fler barn mycket tätt kan vara mysigt och praktiskt under småbarnsåren, men hur blir det sen? Det är svårt att tillgodose alla barnens behov samtidigt om de är tätt i ålder och chansen för barnen att få en fin anknytning och den tid de behöver av er som föräldrar ökar om det är lite avstånd i ålder mellan barnen. Detta kan låta kontroversiellt, men det finns rätt gedigen barnpsykologisk forskning på området. Mitt råd är att läsa på innan ni fattar några beslut!! Självklart kan det gå jättebra med flera barn tätt, och barn är alltid en välsignelse. Men om man som ni har möjlighet att välja - ja, tänk en gång till. Om ni dessutom är "äldre" får man fundera på hur många jämnåriga barn man orkar med. ;-)
Lycka till - men gör inget förhastat, att tillåta sig och sin längtan att vila kan ibland vara det klokaste. :-)

Svar: Tack för att du tog dig tid att kommentera! :) Du har rätt i det du skriver absolut, och vi kommer inte göra något förhastat. Just nu slits jag med vad jag vill och vad vi borde. Mellan hjärta och hjärna. Mellan lust och förstånd. Nutid och framtid... Är långt ifrån klar till att fatta beslut än. Men min längtan finns där och gör sig påmind varje dag. För jag älskar verkligen att vara mamma och jag vill göra om detta och ha detta och är så tacksam för att jag få vara mamma till två underbara personer - mina hjärtebarn <3
Fertilitetsresa

Kommentera

Publiceras ej