Åh, jag förstår dilemmat och känslan av att man vill att saker ska ske nu! Nu! NU!!! Vi är ju precis där just nu, jag och maken. Jag hade helst blivit gravid redan för ett halvår sen. Mitt hjärta värker och längtar, men min hjärna försöker förstå att det inte hade varit så lämpligt.
Om en specialist säger att du bör vänta så finns det troligtvis väldigt bra skäl till det. Du kanske kan få prata själv med denne specialist och prata eventuella risker för att få lite mer klarhet. Du hade en tuff graviditet och förlossning sist och blir du gravid igen har du dessutom två småttisar på utsidan samtidigt som du är gravid. Även om det är såå frustrerande att vänta så kan jag lova dig att det är så mycket värre att uppleva att er eventuella trea föds alldeles för tidigt, eller att du skulle bli allvarligt sjuk på kuppen.
Hur ni ska skydda er har jag inget bra svar på. Säkra perioder kanske? Har man en gång gjort ivf är man ju vanligtvis rätt duktig på att hålla koll på ev ägglossningar. Kanske äl-test kunde funka medan ni väntar?
Längtar tills vi ses igen så vi kan prata mer!
KRAM!!!!
Jag hade kört oskyddat för att se vad som hände. Hade det mot alla odds blivit en graviditet, så är det ju bara en jättehäftig sak! Och, med bakgrund av dina komplikationer av förra förlossningen, kan du säkert förlösas på ett planerat och genomtänkt sätt om du blir gravid snart igen.
Jag tycker ni ska köra på, varför vänta. Det tar ju endå 9 månader tills bebisen är här så varför inte köra oskyddat, trevligast för båda, och om du skulle bli gravid, vad fantastiskt :-) sedan 2015 i aug så kör ni på med era guldägg i Finland om du/ ni inte skulle bli gravid innan vill säga. Så utan tvekan kör på bara. Bamse kram
För mig blev det också akut kejsarsnitt och efteråt fick jag komplikationer i form av en infektion i livmodern och att såret öppnade upp sig litegrann på ytan. Jag hade ett samtal ca. 8 veckor efter förlossningen med den läkaren som förlöste mig. Då kom syskondiskussionen upp och jag fick samma rekommendation som du 1,5-2 år. Jag frågade vad som kunde hända om jag blev gravid innan och enligt henne var det inte mycket mer än att det då kunde leda till ett planerat kejsarsnitt om de bedömde att livmodern var försvagad.
Jag vet ju inte din historia, men jag skulle ta reda på exakt vad som kan hända och hur stor risken är att det händer. Att riskera liv och lem känns ju inte så lockande, men har man bara gjort ett snitt så brukar det gå bra och riskerna är i regel inte så stora.
Kan berätta att vi aldrig skyddat oss heller.
Det där med att använda preventivmedel eller inte är verkligen inte det lättaste. Allt jag kan säga är att det är helt och hållet upp till er. Innan förlossningen var vi väldigt överens om att vi kommer köra utan skydd, som vi gjort de senaste 11 åren. Men efter snittet vet vi inte riktigt hur vi ska göra.
Jag är rekommenderad (av läkaren på BB) att vänta minst ett år efter förlossningen med att bli gravid igen för att är ärret i livmodern ska läka ordentligt. Kommer dock ta upp det med min barnmorska vid återbesöket.
För mig finns det en annan viktig sak att väga in vid en ny graviditet, vår dotters vikt. Skulle jag bli gravid igen, blir det cerklage och samma restriktioner som vid denna graviditet dvs. inte lyfta tungt och massor av vila.
Stora funderingar. Jag hade nog inte skyddat mig. Hade sett det som ett riktigt mirakel om det skulle ta sig ändå.
Vi har också beslutat om att jag inte ska in med mer hormoner i kroppen just nu. Min oro är väl egentligen mest att behöva gå igenom missfall eftersom det är resultaten av spontana graviditeter här..
Skulle du bli gravid så skulle ni ju säkerligen få nogranna kontroller och stöttning av sjukvården.
Kramar
Vi har också gjort ÄD och fött en tvilling med KS. Vi skyddar oss inte. Jag vill helst få "helsyskon" till barnen och tänker att har vi inte lyckats bli gravid genom IVF eller naturligt tidigare så varför skulle det fungera nu. Skulle det fungera så är barnet välkommet men jag har inga förhoppningar. Vi planerar också för syskonförsök i aug/sept 2015. Jag är väldigt sugen på tvillingar igen men inser att det kanske är bäst att nöja sig med ett embryo den här gången. Hur tänker ni kring en eller två?
Säger som övriga här.. kör på naturliga vägen (gör i också).. om det skulle blir plus på stickan så är väl det helt underbart oavsett när det sker..
Däremot en Finlandsresa så "snart" om de rekommenderar upp till 2 år för er.. skulle nog absolut prata med läkaren, om vad denne grundar det på innan beslut tas. Om ni skulle få vänta ett år extra än ni egentligen vill så har ni två små gullungar som distraherar er :)
Jag har ju exakt ett år mellan mina ED tvillingar och mitt FET syskonförsök som lyckades och kände att det var precis lagom att göra ett nytt försök då de var året just för att de sov bra alla rutiner satt på plats och hade avslutad amning som kändes rätt både för de små och mig jag var i balans igen helt enkelt.Gå på din egen magkänsla råder jag dock kan jag inte din hela bakgrundshistoria om vad som hände be om att få exakt information om vad och varför från din läkare.
Hur självisk är du som ens tänker att skaffa barn och kanske dö i komplikationerna nästa gång och lämna dina barn moderlösa.
All respekt jag hade för dig försvann.
Usch och fy! Par som fortfarande kämpar och du tänker uuuh. Jag måste vänta 2 år innan vi får mer barn???
Vidrigt
Hej,
jag tänkte på en sak som du inte nämner något om. Har din mens kommit tillbaka? Om inte så kan du ju inte blev med barn ens med de bästa av chanser förrän din första ägglossning. Och ens då är ju chansen för de flesta relativt liten. Så, kör på oskyddat tills mensen återkommer och när den gör det. Kör på lite " säkra perioder"- Finns ju en ägglossningsdator man kan köpa och använda åt både ena och andra hållet, alltså om man vill eller inte vill bli gravid. Inga hormoner, bara kissprover :-)
Kram! <3
Jag har inte följt din blogg utan klickade precis in, så jag känner inte dig alls egentligen. Jag vill ändå dela med mig av min reaktion på detta inlägget.
Du VILL testa igen redan aug 2015 och du har egentligen redan bestämt dig för det. Du känner dig stark och du litar på att vården kan hjälpa dig om något händer. Hade du kunnat tänka dig att vänta ett år till hade du inte ställt frågan utan helt enkelt accepterat väntan.
Jag tycker du ska vänta delvispga vårdens rekomendationer, delvis av den anledningen att ettåringar är jobbiga, men tvååringar är mångdubbelt värre! Hur funkar det med en graviditet med eventuella komplikationer? Varför så bråttom att lämna dina bäbisars bäbistid mot en ny bäbis som kräver hela din uppmärksamhet?
Ja, tvillingar igen skulle vara häftigt. Vi har en period där ena tjejen är väldigt gnällig och jag tänkte idag när jag var ute och gick att tvillingar igen blir nog jobbigt. Vi får nog nöja oss med en nästa gång och förhoppningsvis få tid att njuta ordentligt av bebistiden. Vi gjorde ÄD i Riga. Vi satsar på syskonförsök i september så får i vi se hur det går. Jag är lite nervös för att försöka igen, det är så mycket oro, och förväntan (och besvikelse om det inte går). Våra tvillingar är 5,5 mån (ålderskorr 3 mån).
Hej. Jag hittade just till din blogg.
Två tankar slog mig när jag läste detta inlägg.
1. Om du och din man blir gravida med ditt eget ägg så blir det barnet och de ni har, i mina ögon, helsyskon. Eftersom de alla är födda i samma familj av samma föräldrar. Biologiskt kommer de inte vara det men vad spelar biologi för roll? Det är som att säga att du inte är lika mycket förälder till dina ÄDbarn som din man eftersom de inte har dina gener! Det vore ju löjligt! Gener gör inte en familj, ni om några är bevis på det. Precis som jag till min son som jag varken fött eller delar en endaste gen med. Men som likväl är mitt barn. Nu när vi väntar på besked om jag lyckats bli gravid med IVF (testdag 11/2) så kommer inte min fru dela en endaste gen med detta/dessa barn samt att sonen "bara" kommer dela donator med sitt/sina syskon men för oss blir de helsyskon ändå. De delar ju föräldrar. Och barnen har vi skaffat tillsammans min fru och jag.
2. Jag tror du känner din kropp bäst själv. Du vet om du kommer klara av en graviditet i nuläget eller inte. Känns kroppen stark och redo skall ni självklart göra ett försök igen. Skydda sig låter ju dumt så länge du känner dig återställd läkt och stark. Lyssna på din kropp och handla utifrån det.!
Jag önskar er lycka till!
EE
Hej igen! Ja alla termer? Man vet inte vad man skall skriva för att inte någon skall bli trampad på tårna. 😉Det jag menade var bara att om ni skulle "råka" bli gravida på "vanlig" väg så skulle det underlätta utan alla procedurer menar jag som det ändå är när man får hjälp med konstgjord befruktning. Och då menar jag att biologifrågan inte bör spela roll. Att kunna/lyckas bli gravida är ju det viktigaste. Med det behöver ni ju inte aktivt försöka göra syskon "vanlig" väg utan blir det så blir det annars har ni ju era embryon som väntar i frysen!
Jag blir bara så irriterad ibland på att människor lägger så mycket värdering bakom biologin. (Jag gjorde säkert det jag med tidigare) Ibland får vi frågan om vårt barn o h blivande syskon kommer ha samma donator och då när vi svarar Ja, så är uteslutande svaret att: Va bra!
Varför tänker jag? Alltså varför egentligen?
Vi resonerade också som så från början att då kan barnen "fundera" kring samma person om de nu kommer fundera över donatorn o det biologiska ursprunget. Idag när vi har vårt barn känns det mindre viktigt utan mer viktigt att vi vill ge honom syskon.
Vi satte också in 2 embryon, jag är lite nervös över att båda skall vilja fastna. Tänker att den första tiden kommer bli sååå stökig. Men vi ville inte ta risken att frysa ett ägg som kanske inte klarar upptiningen sen.. Av 8 ägg blev bara 2befruktade. Och hellre 2 samtidigt än inget! 😃👍 Det är egoistiskt att skaffa barn överhuvudtaget tycker jag, men också något av det finaste man kan uppleva och vem vill inte uppleva fina bra saker i livet? Tänker på tidigare kommenterare. Bry dig inte om sådana påhopp!
En livmoder spricker inte bara hur som helst, även om den blev lite sargad första gången!
Tack för att du håller tummarna! Det känns som om vi behöver det!
/ EE
Hej igen! Ja alla termer? Man vet inte vad man skall skriva för att inte någon skall bli trampad på tårna. 😉Det jag menade var bara att om ni skulle "råka" bli gravida på "vanlig" väg så skulle det underlätta utan alla procedurer menar jag som det ändå är när man får hjälp med konstgjord befruktning. Och då menar jag att biologifrågan inte bör spela roll. Att kunna/lyckas bli gravida är ju det viktigaste. Med det behöver ni ju inte aktivt försöka göra syskon "vanlig" väg utan blir det så blir det annars har ni ju era embryon som väntar i frysen!
Jag blir bara så irriterad ibland på att människor lägger så mycket värdering bakom biologin. (Jag gjorde säkert det jag med tidigare) Ibland får vi frågan om vårt barn o h blivande syskon kommer ha samma donator och då när vi svarar Ja, så är uteslutande svaret att: Va bra!
Varför tänker jag? Alltså varför egentligen?
Vi resonerade också som så från början att då kan barnen "fundera" kring samma person om de nu kommer fundera över donatorn o det biologiska ursprunget. Idag när vi har vårt barn känns det mindre viktigt utan mer viktigt att vi vill ge honom syskon.
Vi satte också in 2 embryon, jag är lite nervös över att båda skall vilja fastna. Tänker att den första tiden kommer bli sååå stökig. Men vi ville inte ta risken att frysa ett ägg som kanske inte klarar upptiningen sen.. Av 8 ägg blev bara 2befruktade. Och hellre 2 samtidigt än inget! 😃👍 Det är egoistiskt att skaffa barn överhuvudtaget tycker jag, men också något av det finaste man kan uppleva och vem vill inte uppleva fina bra saker i livet? Tänker på tidigare kommenterare. Bry dig inte om sådana påhopp!
En livmoder spricker inte bara hur som helst, även om den blev lite sargad första gången!
Tack för att du håller tummarna! Det känns som om vi behöver det!
/ EE
Har länge följt dig, och är så glad för din skull, grattis till barnen! Har tänkt ett tag på det du skrev i detta inlägg, och kan nu inte låta bli att kommentera.
När man varit gravid är det lätt att längta till att vara det igen, och efter många års kämpande finns känslan av att tiden rinner iväg kvar - även om det inte är lika bråttom. Men, jag har två argument för att ni nog borde vänta med syskonförsök. För det första: om din läkare rekommenderar dig att vänta är det för att det finns en kraftigt förhöjd risk med att bli gravid, annars ger man inte sådana rekommendationer. Nu vet jag inte vilka komplikationer du fick, men det låter som om det är en väl underbyggd rekommendation eftersom du fått den vid flera tillfällen. Om livmodern brister kan det innebära livsfara för dig och barnet/barnen i magen. Det är svårt att råda utan alla fakta, men jag som läkare har väldigt svårt att förstå varför du skulle utsätta dig för en sådan risk tvärtemot specialisternas råd - när du dessutom ju har fler än dig själv att tänka på (vilket är fantastiskt!). Tro mig, man kan inte "känna att kroppen är redo" vad gäller risken för livmoderruptur!
Det andra skälet för att vänta är detta: ni kommer ha två barn att ta hand om samtidigt i samma ålder, vilket i sig är en utmaning. Att få fler barn mycket tätt kan vara mysigt och praktiskt under småbarnsåren, men hur blir det sen? Det är svårt att tillgodose alla barnens behov samtidigt om de är tätt i ålder och chansen för barnen att få en fin anknytning och den tid de behöver av er som föräldrar ökar om det är lite avstånd i ålder mellan barnen. Detta kan låta kontroversiellt, men det finns rätt gedigen barnpsykologisk forskning på området. Mitt råd är att läsa på innan ni fattar några beslut!! Självklart kan det gå jättebra med flera barn tätt, och barn är alltid en välsignelse. Men om man som ni har möjlighet att välja - ja, tänk en gång till. Om ni dessutom är "äldre" får man fundera på hur många jämnåriga barn man orkar med. ;-)
Lycka till - men gör inget förhastat, att tillåta sig och sin längtan att vila kan ibland vara det klokaste. :-)
förstår att det blir mycket tankar och funderingar men jag skulle följa läkarens rekommendationen. Rekomendationen på två år beror ju på dina individuella förutsättningar och sätts ju på grund av att du både ska orka och klara av en till graviditet fysiskt. Blir du gravid innan så är ju risken troligtvis högre för missfall, svår graviditet och även för ditt liv.. Ser man det på det sättet hade jag iaf väntat, att du finns kvar som mamma för de barn du har är viktigare än att göra en nytt försök snabbt. Jag menar absolut inget illa utan försöker förklara hur jag menar :).
Angående kondom eller inte, jag hade nog tänkt som dig, och om det skulle bli ett barn så skulle ni ju aldrig ångra det :). Men jag hade även lyssnat rekommendationen från speciallistläkaren.
Kram ❤️