Hej! Det är härligt att läsa bloggen och läsa att ni har det bra och är lyckliga! Jag tor att åren som ofrivilligt barnlös sätter spår, på gott och ont och att du blir provocerad av att höra "gnäll" om hur det är att ha barn är säkert ett spår av all kamp och tiden som ofrivilligt barnlös. Men döm inte de som gnäller....de kanske faktiskt HAR det värre och jobbigare än du...Allt här i livet är inte hur man TAR saker utan faktiskt även hur man HAR det...allt botas inte av att tänka positivt och fokusera på det positiva. De som gnäller KAN ha det jobbigare och det kan handla om barnen eller om annat i livet som gör att orken och gnistan tryter...sånt som de kanske inte berättar kan ligga bakom. Det kan vara sjuka närstående, problem i relationen, den egna hälsan, barnen, barnens hälsa eller nåt annat som bidrar till gnället men som de inte berättar om. Och de kanske blir provocerad av att du inte gnäller, att inte gnälla och/eller säga att "jag fokuserar på det positiva" kan tolkas som att du håller uppe en fasad eller att du inte förstår/inte vill förstå att en del faktiskt har det värre än du. Håll i minnet hur det var att som ofrivilligt barnlös känna sig missförstådd och less på allt, det kan vara så "gnällarna" upplever livet. Missförstå mig inte. Självklart ska du göra det som fungerar för dig och naturligtvis ska du vara glad, stolt, lycklig och tacksam över dina älsklingar! Och såklart att du ska fokusera på det positiva! Men döm inte de som gnäller och bli inte provocerad, tänk att de kanske faktiskt HAR det värre och jobbigare och att deras gnäll betyder inte att de inte är tacksamma över sina barn. Deras gnäll är deras sätt att orka med livets börda med allt vad det innehåller för just dem.
Jag tycker du skriver väldigt klokt. Jag förstår precis vad du menar, att du inte vill att andra människor ska föra över sina känslor/antaganden på dig.
När jag blir mamma hoppas jag också jag kan påminna mig själv om att det här var något som jag längtat efter i flera år och ta vara på här och nu. Det kommer antagligen bli jobbigt, ett helt annorlunda liv men jag har ju valt det och snarare suttit hemma och varit ledsen över all vår ofrivilliga egentid som barnlösa.
Jag är gravid i vecka 29 nu och tänker varje dag på hur glad jag är för det och att jag har en väldigt lätt graviditet, fysiskt. Hoppas jag kan föra över de känslorna på föräldraskapet. Kram
Jag tror jag älskar stunden " just nu" mer än jag nånsin gjort för ut.Lillan föddes julen 14 bästs julklappen,brösten julen i våra liv...och ja jo sen hon föddes har väl sömnen inte längre varit densamma för mig.men jag är mamma nu,min högsta dröm slog in och ja det är tufft med lite sömn när det liksom blir så flera dagar i följd men jag har gott stöd och ser det som en bagatell..Jag har inget att" gnälla" över..A är det bästa som finns sömn eller inte...nu är nu i morgon är en annan dag..Hon är liten nu och vi njuter...:)<3
Jag har följt dig de senaste åren även om jag inte kommenterat så flitigt. Underbart läsa ditt inlägg om föräldraskap så här ett år efter att tvillingarna kom. Du är verkligen värd att vara lycklig mamma efter allt kämpande! PS: går själv i tankar om ÄD och Fertinova nu och skickade dig ett mail med lite funderingar :) Stor kram och njut av familjen och sommaren!
Vad härligt du skriver, jag håller med om allt. Mitt liv har aldrig varit så bra som nu. Vi satsar på syskonförsök i höst, men bara ett embryo denna gång.